Jag bloggar för mig, jag är mitt eget största fan. Jag är fascinerad av hur folk uttrycker sig i ord vilket är den största anledningen till att jag över huvud taget läser bloggar. Jag gillar att tänka att just de där orden kommer från just den där personen och de kommer direkt från personens tankar ut i fingertopparna. Självklart gör de här att jag är intresserad av mitt eget skrivande likaså, jag gillar att titta tillbaka och se hur jag uttryckte mig för några år sedan. Därför är det här för mig, allt vad den här bloggen nu är. Jag skriver som dokumentation inför framtiden.
Om 2, 10, 15, 50 år kommer jag kunna titta tillbaka och läsa hur mitt 16 åriga jag såg på saker och ting. Jag kommer kunna få flashbacks och minnas mer än vad mitt minne egentligen tillåter. Jag kommer att ha allt nedskrivet. Jag kommer bli mitt eget största och enda fan världen över. Jag vet att framtids-Emma när hon läser det här i framtiden kommer himla med ögonen och drastiskt slå sig själv i huvudet för min nutida nivå av pinsamhet, och då inte bara för bloggen. Förlåt Emma, men förhoppningsvis kommer du ha massa att ångra när du sitter där med grått hår i en gungstol någonstans i Europa och läser det här, för det är där du är nu va? Du flyttade låååååångt bort från Örebro som planerat eller hur? och visst har du sett världen och tågluffat som du lovade mig när du var 13 år? Jag hoppas du har gjort allt de där du pratade om att göra och jag hoppas att du nu när du tittar tillbaka ångrar mer saker du gjorde än saker du inte gjorde för det är så de ska vara. Om inne? Det är inte försent än.
Förlåt alla andra som läser det här men jag ska bara ta en till kort sak med henne, det går snabbt.
Du vet den där drömmen du har? eller hade beroende på om du redan uppfyllt den. Kommer du ihåg? Den du utvecklade i början av högstadiet när du träffade en person som du redan nu 2014 inser att ditt liv skulle varit helt annorlunda utan. Här har du några nycklord som kanske kan friska upp minnet: November, Rygg, Skrivhäften. Nog kommer du ihåg? Annars så hoppas jag att namnet Lisa Bjärbo säger dig något. Har du inte gjort det du snackade om redan så är det dags att ta tummen ur arslet och börja! *hostar lite för att dölja de fina uttrycket*
SÅ jag är tillbaka. Ledsen för det, men jag vet att jag inte gillar att bli bortglömd så tänkte att de kunde ge mig något att le åt om sisådär 1 000 år (innan dess kommer det inte vara roligt) Hur som helst, jag bloggar alltså till mestadels för mig själv men varje gång jag får en ny kommentar eller några extra 100 sidvisningar så blir det extra roligt. (Varav jag envisas med att länka min blogg överallt, ja jag vet det är sjukt irriterande, jag lider med dig men u just have to live with it!)
Sista kommentar till dig Emma. Så här ser du ut just nu! Håret framhäver verkligen dina ögon och kudden får dig verkligen att se sofistikerad ut! Du är dock sjukt trött för att du envisades med att skriva något på bloggen innan du somnade. Way to go. *klapp på axeln* GODNATT
