8 helt random saker om mig

Jag älskar att sova i soffor

Jag älskar att resa, dvs åka tåg, buss, flyg, bil. Okej, omformulering, jag älskar att förflytta mig.

Jag älskar att ”förflytta” mig på natten

Jag är smått förälskad i stjärnorna

Jag är sjukt lättskrämd vilket jag inte var när jag var yngre

Jag lägger ofta mobilen under madrassen när jag ska sova

Min favoritfärg är grönt och mina favoritfärger är alla nyanser utav det.

Min favoritfilm är den tecknade filmen Frozen.

 

 

"life is a journey"

Tiden kan förändra rätt så mycket hos en person. Några förändringar genomförs på bara några sekunder medan andra tar längre tid på sig att utvecklas. Vissa saker kanske aldrig ändras men andra är ändå rätt så förutsägbara. Alla kommer vi förändras i våra utseende genom åren på ett eller annat sätt, till viss del kontrollerbart så som hårlängd eller mängden smink man ritar på sig. Men andra saker har man inte så mycket att säga till om.

Vi kör alla på samma motorväg i varsina bilar. Vi började alla bakom samma startlinje men varje bil kör mot olika mål. Vi har inte fått några instruktioner över hur vi ska styra, växla eller ens starta motorn. Vi får lära oss själva utan någon instruktionsbok. Vi blir omkörda, överkörda och ibland får vi motorstopp. Några kör ner i diket och blir fast i ett tag. Några bilister kanske stannar och hjälper de som kört fast, men för det mesta får vi kliva ur själva och putta på. Hur vi än gör så fortsätter vi alltid på ett eller annat sätt framåt. Vissa kör snabbare än andra och lär sig av bilarna framför. Modellerna på bilarna bestämmer oftast hastigheten, man kan inte pressa en gammal ford upp i samma fart som en sprillans ny Audi. Vissa uppförsbackar är långa men därefter följer oftast en nedförsbacke. 

Hur som helst. Alla förändras. Alla ändrar riktning och mål flera tusen gånger innan man kommer fram. Bara under loppet av 1,5 år har jag färdats en längre sträcka än vad jag trodde var möjligt. Jag började köra ikapp de bilar jag alltid legat efter. Här är jag nu i alla fall, fortfarande på väg. Jag blev för 4-5 veckor sedan påkörd och hamnade vid sidan av vägen ett tag (bokstavligen talat, även om jag cyklade och inte körde bil) Men jag är uppe på vägen igen och jag tänker njuta av farten. 

 

2014 vs 2012.

Det är två olika personer på bilderna. Tjejen till vänster är så långt ifrån henne till höger som det bara går. De kanske lever/levde i samma skal (kallad kropp) men personerna är sjukt annorlunda. Tjejen till vänster vet så mycket mer än hon till höger som bara drömmer om att fortsätta köra. Hon har inte upplevt några riktiga motgångar eller svårigheter än, de kommer först inom de närmsta 2 åren. 

 

Man kan inte bara vara en passagerare i sitt eget liv, man måste köra själv. Vem det nu än var som sa "life is a journey" kunde inte ha mer rätt.

German Radio

Du vet hur man ibland på vissa radio stationer kan önska låtar och så hälsar de till en där de sitter live? Det hände mig precis, på en radiostation I TYSKLAND! Jag satt och skrev på ett inlägg om One Directions nya musikvideo (promotar mig själv här: self-high-five) till bloggen när min tyska utbytesstudent från förra året skrev till mig på Facebook. Han gav mig en länk till en radiostation hans kompis pratade på där man just nu under en viss tid kunde önska låtar.
 
Jag var lite skeptiskt till en början, killarna pratade på tyska och första låten som spelades var en metal låt men min kompis insisterade att jag skulle fortsätta lyssna och han frågade om jag ville önska en låt själv. Jag sa den första jag kom och tänka på (som också råkar vara en av mina favoriter nu) men vid nästa låtskifte stängde de av musiken. De skrattade först lite då de förmodligen läste från mobilen eller datorn vad min kompis skrev. Låten var verkligen så långt ifrån deras stil som möjligt men de började prata på engelska i alla fall och presenterade låten. 
 
Jag var lite sen upp med mobilen men lyckades spela in från att de säger: and we need to greet Emma and that's what we do with this song and yeah, thanks for listening! Och sen började de spela Home av Gabrielle Aplin. Resten av deras sändningstid pratade de på engelska för att jag skulle kunna fortsätta lyssna. Så sjukt gulligt gjort! Särskilt med tanke på att de inte var så superbra på det! 
 
I really miss all the wonderful people I met last year when I was in Germany. Apart from Sweden, Germany is my favorite country. There, I said it. Miss all of you guys! 
 
Innan du börjar hata, jag vet att några av mina tyska kompisar försöker läsa min blogg utan att de fattar ett ord så jag tänkte att jag kunde underlätta lite för dom och översätta den meningen. Måste bli enformigt att bara titta på bilderna efter ett tag då jag inte lägger upp så jätte många. 
 
Det här var låten jag önska i alla fall. Då den är en av mina favoriter just nu så lär jag lägga upp den på bloggen en gång till. MINST. Saknar mina tyska vänner lite extra när jag hör den här.