Det gör verkligen ont. Så fruktansvärt ont. Brb måste gråta lite... stackars kossa. Står där hela dagarna utan några kompisar att äta med. Idisslar bort sina sorger med sin gula bjällra hängande runt halsen. Hjälp mig leda iväg kossan Mu till någon annan äng där hen kan beta med sin kosskompisar. Eller ja, tekniskt sätt har du redan hjälp mig vare sig du ville eller inte genom att klicka in på bloggen. För varje sidvisning drivs Mu ett steg längre bort. Tack för ditt stöd!
MVH Bara Emma och kossan.
